Att bli äldre är förstås inte roligt. Inte på något sätt. Men för att vi ska stå ut med det utan att ta livet av oss hittar vi på fördelar. Nu har jag kommit på/hittat på ett: jag är mindre kritisk mot mig själv. Inser att detta kanske inte är en fördel för omgivningen. Men det är just det som är poängen. Det är bra för mig! Vad omgivningen tycker, bryr jag mig faktiskt mycket mindre om än förut. Ett exempel: jag har aldrig tyckt att jag blir bra på bild. Det finns en bra bild på mig och den är tagen för 10 år sen. Men. Plötsligt i min senaste fotobok finns det flera bilder på mig som jag har valt att sätta dit och jag tycker att jag ser... ja... ok ut. Och min handstil som jag alltid har skämts över. Det händer att jag tykcer att jag får till det riktigt snygg ibland.
Vad är det som händer? Kommer det att sluta med att jag släpper all typ av självkritik? Slutar att kamma mig och börjar klä mig i collagebyxor till vardag och fest? Eller handlar det bara om att man accepterar sig själv som man är? Vågar tro att man dyger?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar