Har sett två svenska filmer senaste veckan, Svinalängorna i regi av Pernilla August och Änglagård 3 i regi av Colin Nutley. I huvudrollen två av Sveriges mest kända skådespelerskor, Noomi Rapace resp Helena Bergström. Noomi spelar mot sin (före detta) man och Helena regisseras av sin (nuvarande) man. Det blir ju så när ankdammen inte är större.
Svinalängorna bygger på Susanna Alakoskis bästsäljande roman och Augustprisvinnande roman. Den handlar om en flickas uppväxt i 60-talets Ystad där den finska familjen Moilanen flyttar in i en modern lägenhet som för dem är rena lyxen efter knappa förhållande i Finland. Boken är en gripande skildring av de sociala problem som följde i arbetskraftsinvandringens och miljonprogrammet spår. Bristande språkkunskaper som leder till ett mindervärdeskomplex och alkoholism med allt som det innebär för barn som måste ta ansvar alldels för tidigt och gör allt för att dölja de problem som finns i familjen. Det är en stark och gripande berättelse om en flickas uppväxt där hon klarar sig mycket tack vare att hon förstår hur viktigt språket är som nyckel till ett bra liv. Sämre går det för hennes lillebror.
Boken är givetvis mycket bättre än filmen. Det är alltid så. Det märkliga är att boken lämnade en större hoppfullhet efter sig en filmen. Kanske är det det visuella elendet som inte går att värja sig mot och som etsar sig i medvetandet. Skådespelarna är fantastiska och särskilt Noomi Rapace och Tehilla Blad som spelar flickan Leena som ung.
Och så till Änglagården. Underbart med alla tillbakablickar till de tidigare filmerna! En intressant ny karaktär är prästen i byn. Härligt med lite sommarbilder i denna midvintertid! Men. Det var ungefär hela behållningen. Snälla Colin, inte en Änglagård 4!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar