Men det finns en Malmsten till som jag beundrar. Bodils farfar, Carl Malmsten. Att jag skulle vara besatt av hans fåtöljer är att ta i men man kanske kan säga att jag har fått dem på hjärnan.
Det började med Ane, en grön herre, som jag lämnade till försäljning på grund av vissa ålderstecken och skavanker. Ja, jag vet, det straffar sig (som det ska!) att vara åldersrasist. Jag ångrar mig så in i bomben! Varför behöll jag inte honom? Varför trodde jag att man, bara för att man hittar en fräschare Hemmakväll i rosa, behövde göra sig av med en grön Ane? Kom inte på det förrän jag fick syn på en gul Samsas på auktionen i helgen och föll pladask. Man kan faktiskt äga och ha FLERA Malmstensfåtöljer!
Nu är Samsas anlänt och jag är så glad, så glad. Fast jag saknar Ane. Undrar när en sådan dyker upp på auktionen...
De är som två små fröknar! Så söta, så söta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar