Fika

Saturnus är en jättemysig fransk café i Stockholm. De har världens största kanelbullar. Det är säkert! Jag överdriver inte. En bulle räcker för fyra personer. Att äta av ett helt år. Okei, det sista var en överdrift. Det gör fantastiskt kaffe oxå. Nackdelen är att det alltid är full. Det hjälper en hel del att personalen är så vänlig och ser till att alla får plats. De är snabba att duka av oxå. Så man fattar att det är dax att lätta. Ett tips är att köpa en kanelbulle per person för då blir man sittande länge. Bullen räcker en vecka. Nu ska jag sluta överdriva.

Hjärtligt

Jag vald en Lussebulle istället

Kaffe på jobbet
I bakgrunden lite böcker
OBS! De har ingenting med mitt jobb att göra

Tiden har kommit ikapp mig

... eller åtminstone rubrikbilden på min blogg. Bilden har känts lite väl vintrig sedan jag bytte till den för ett tag sen. Men nu är den äntligen aktuell: vi ska ha -18 i Stockholm den kommande natten. Vilken början på december! Vi får kramas mycket för att hålla värmen.

Perspektiv i tillvaron

Såg den nya spanska filmen Biutiful. Snacka om reality check. Javier Bardem gör en helt fantastisk roll som den cancersjuke småskurken med ett hjärta av guld. Hopplösheten i de fattigas och/eller illegala invandrarnas livsvillkor skildras på ett sätt som får en att tappa andan. Filmen kan helt klart mätas sig med den socialrealism som annars brukar förknippas med brittisk film. Har ni tex sett Fish tank? Eller This is England? Ingen feel-good, här inte. Filmen hör helt klart till feel-bad genren.

Man får anledning att stanna upp och tänka. Och vara tacksam. För sitt priviligerade liv. Samtidigt blir jag rädd. Jag vet att allt kan förändras i ett ögonblick, en lycklig tillvaro kan störta rakt ner i avgrunden.

Mina omdömen:

• Biutiful - fem skimrande stjärnor av fem möjliga
• Fish tank - fem skimrande stjärnor av fem möjliga
• This is England - fem skimrande stjärnor av fem möjliga

En annan sak som fick mig att stanna upp var en artikel i söndagens DN. Artikeln uppmärksammande den stora spridningen av hiv i Ukraina. Man lyfte fram några unga kvinnors berättelser och en av rubrikerna kändes som en rak höger i magen. Lena, 31 år: ”Jag hoppas träffa en hivsmittad man i framtiden”. Jag förstår att det är enda möjligheten för henne att ha ett samliv, men ändå. Är det inte fruktansvärt att en ung kvinna har en sådan framtidsdröm? Vad drömde jag om i henne ålder? Inte var det att träffa en sjuk man, i alla fall!

Bilder från Barcelona våren 2008

Pizza

Som ni har märkt har mitt viktvaktande inte gått så bra sista tiden. Mina ben ömmar fortfarande och det gör att jag känner mig skör. Att inte må bra gör att jag inte orkar fokusera och hålla igen på maten. Därför passade jag på att göra pizza igår kväll. Jag Ä_L_S_K_A_R pizza! Men unnar inte mig det så ofta. Jag kan verkligen rekommendera detta lite annorlunda recept som jag hittade i DN. En pizza utan tomatsås och med fräscha lätt marinerade räkor.

Jag tog genvägen med Sara Lees färdiga Pizza Kit. Höjden av lathet, jag vet. Degen var lite väl tjock men det hade ju gått att kavla ut. Då min pizza inte behövde tomatsåsen som följde med får jag hitta på någon användning för den. Idéer?

Vi gjorde även en egen pizzasallad av vitkål. Det är svårt att strimla vitkålen tillräckligt tunn, tycker jag. Jag använde linfröolja, olivolja, vittvinsvinäger och vatten (lika mycket av varje sort) som jag kokade upp i en kastrull tillsammans med salt och liten nypa socker. När dressingen hade svalnat lite hällde jag den över vitkålsstrimlorna och tog några tag med svartpepparkvarnen. Salladen blir godare ju längre den får dra. Vi har dock hungriga och åt upp allt innan jag hann tag någon bild ens!

Min helg i bilder

Jag älskar vita blommor

Leggigns by Sonja Rykiel for HM
Sockar by My mom

Glasskålar by Marimekko
Keramikfat by Mateus
Glas by ?
Hyacinter (vita!) by Vi

Stämningsfullt i Blå Hallen
Tack för inbjudan till Länsförsäkringar

Bered en väg för Herran

Antikt, auktioner & loppis

Vi passade på att besöka olika auktioner o dyl i helgen. På Metropol på Sveavägen hittade vi bestick vi ska bjuda på. Håll tummarna nu så att vi får dem! Tog en sväng till Stadsauktion i Frihamnen. Där fanns det inget som fastnade.

Metropol har auktioner varje vecka och Stadsauktion var annan. Dessutom tog vi oss till Solnahallen där en antikmarknad/loppis pågick i helgen. Hallen är enorm och försäljarna mest proffs eller åtminstone halvproffs. Lite bättre grejer än vad det brukar vara t ex i Vårberg där vi brukar stå och sälja prylar. Ja, brukar var kanske att ta i. Vi gjorde det flera gånger för fyra år sedan då vi skulle slå våra påsar ihop och plötsligt hade dubbelt av allt. Numera är vi där en gång per år och försöker tajma löningshelgen i mars.

Många förhoppningsfulla fyndjägare

Saldot från Solna blev

• en (till) Festivo ljusstake. Trodde att jag hade 11 stycken hemma men det visade sig att jag redan hade ett dussin. Så nu är det 13. Måste alltså köpa en till. 13 kan man ju inte ha! Festivo är designad av Timo Sarpaneva för Iittala och ni har sett dem här hos mig tidigare.  Jag har tyckt om dem sedan när jag var barn och älskar dem fortfarande. Priset för den här staken (är en låg) blev 40 kr.
• en talbok för 40 kr
• 2 adventskalendrar från 70-talet. Mina barn ska få var sin. Pris: 50 kr för båda

Krämer mig lite att jag inte slog till på 12 ljusblå muggar med assietter samt sockerskål och mjölkkanna. De var tillverkade för Åhléns och hade passa bra i vårt hus i dalen. Priset var bara 150 kr. Grrrrr!

1:a advent

Jag gillar inte julen. Hysterin och stressen. Att man tvingas köpa julkappar till alla. Även om man inte har lust eller råd. Julmaten som man köper för dyra pengar, lägger stor möda på att tillaga, äter alldeles för mycket av och till slut slänger minst hälften. Alla förväntningar och måsten. Jag skulle gärna skippa hela julen.

Adventstiden tycker jag däremot bra om. Alla ljusen. Lite pynt. Varm glögg & pepparkakor. Adventskonserter. Vi ska gå på en i kväll. Det ska bli jättemysigt!

Önskar er alla en härlig 1:a advent!

Fotomässa

Vi har fotomässa i Stockholm den här helgen. Tänker inte gå för den är nog alldeles för avancerad för mig. Men i veckan fick vi programmet till mässan med morgontidningen och i den fanns det en intressant artikel av Göran Segeholm under rubriken 'Lär dig genvägarna till bättre bilder'. Mycket av det som står i artikeln har jag hört på min fotokurs men ni som inte var där kan ha nytta av tipsen. Ja lägger till mina personliga kommentarer.

1. Bestäm vad du vill berätta
Vad är viktigt i bilden. Försök att lyfta fram det genom bildkomposition, skärpa etc. Tänk oxå på vad du vill förmedla med bilden. Försök att fånga din känsla.

2. Hjälp betraktaren hitta huvudmotivet
Komponera bilden så att det som är viktigt har en dominerade plats i bilden. Om du vill visa din nya segelbåt är det onödigt att ha ungarna i förgrunden.

3. Utnyttja fönsterljus för porträtt
Det går faktiskt att ta bilder utan blixt även med en enkel digitalkamera om du utnyttjar, så här års korta, dagsljuset.

4. Utnyttja förgrunden
Du kan ha skärpan på något som står långt ifrån i stället för att det som står närmast. Prova! Det är inte så svårt.

5. Relationen i centrum - inte objekten
Det här är spännande! Och svårt. Man ska alltså sträva efter att relationen mellan dem man fotograferar ska framgå. Är det min älskade dotter och jag i bilden? Eller är det min odrägliga tonåring och jag?

6. Håll ordning i ditt digitala bildarkiv
Jag har jättesvårt att slänga mina bilder. Även digitala. Jag tar oftast många bilder på samma sak för det går ju inte att se i kameran om bilden är bra utan du måste stora upp den på bildskärmen. Och jag är jättedålig på att slänga även de sämre bilderna. Jag skaffat mig en extern hårddisk för mina bilder. Ska ha minutiös ordning där. I promise!

7. Var beredd innan det händer
Det är ju bra att ha med sig kameran till morsans födelsedagkalas. Om man har tänkt att ta bilder på tanten, alltså. Kurt tipsade oss om att inte vara blyg med att be folk att upprepa något som man skulle vilja föreviga. Typ: kan du klappa honom på kinden en gång till?

8. Se till att dina bilder blir till nytta och glädje för andra
Vi har en digital fotoram. Och har gjort ordning några fotoböcker från våra resor. Och jag har gjort papperskopior av några collage med golfbilder från i somras som jag ska ha med mig till tjejernas after golf ikväll.

AK

Jag vet att det inte är ett världsproblem. Jämfört med mycket annat så är det inget problem alls. Mina fula ådror i benen. Sambon har inte stöttat mig alls i detta. Han tycker att jag är fånig och att han inte ser något alls. Det har varit tufft för mig då jag är den harigaste människan på jorden när det gäller medicinska behandlingar.

Jag ringde i måndags och var där imorse. Akademikliniken eller AK, som vi som är stammisar, säger. ;) Bemötandet där var vänligt och förtroendeingivande. Och sjuksköterskan som jag fick träffa fick mig att slappna av.

Om det gjorde ont? Visst f-n gör det ont om man sticker en nål i benen ungefär 500 gånger. Men det var inte mer än att man står ut. Och nu, några timmar efter behandlingen, pirrar det lite i benen. Och svider lite här och där. (NU HAR DET GÅTT 6 TIMMAR OCH DET GÖR ONDARE)

Hur det ser ut? Fördjävlig! Jag ska ta kort men vet inte om jag vill visa dem här. Det är inte så vackert, nämligen. Det kan ju bli lite för mycket vardagsrealism.

Var det dyrt? Allting är ju relativt. Kan inte svara på det ännu. Måste avvakta det slutgiltiga resultatet.

Återbesök och mera stick om 4 veckor.

Kurs med Kurt, part 3

Igår var det dax för examen på min fotokurs. Kursen har varit inspirerande och igår fick vi titta på lärarens bilder. Kurt är ju proffs och har tagit helt fantastiska bilder. En riktig konstnär.

Jag är kanske inte 100 nöjd med kursen. Då deltagarna befann sig på olika nivåer, oxå när det gäller utrustning, gick det lite för mycket tid åt elementära saker. 'har jag zoom på min kamera', 'hur får jag över bilder på min dator', 'var sitter minneskortet'. Ni förstår.

Fast jag ska nog inte vara sån. Misslyckades pinsamt med att ta bra kort på festen i lördags. Usch på mig!

Det viktigaste rådet vi fick med oss av Kurt var att PLANERA för sin bild. Och att TITTA på bilder.

Och så pratade vi en del om varför vissa blir så bra på bild. Doris har varit inne på samma tema hela veckan och i dagens DN kommer hon till samma slutsats som vi på kursen.

Varför funkar det inte?

Jag träffade henne på festen. Vi brukar göra det. Träffas på fester. Det går flera månader mellan tillfällena, ibland tom ett år. Vi har alltså gemensamma vänner men umgås inte annars. Varje gång (ok, sanning men med viss modifikation) har hon en ny kille. Ja, kille och kille. Heter det så när man har passerat 40?

Hon såg det i mina ögon. Att jag tänkte: hur länge ska det här hålla? Jag skämdes men kunde inte hjälpa det. Varför håller inte hennes relationer? Uppenbarligen har hon ambitioner annars skulle hon väl inte komma dragandes med en ny kandidat vid varje tillfälle som bjuds. Jag har träffat henne några gånger oxå between-relationship och då var hon mera bitchig & bitter än bitchig & rolig som hon är i vanliga fall. Hon vill ha en relation!

Jag fattar inte. Hon snygg, trevlig, rolig. Varför håller det inte? Killarna är alltid sociala, ser bra ut och kan charma vem som helst.

Önskar henne lycka till. På riktigt.

Terrakottaarmén

Östasiatiska museets succéutställning med Terrakottaarmén är välbesökt. Och det välförtjänt. Det spektakulära bergrummet passar mycket bra till att herbergera dessa flera tusen år gamla, stumma figurer.


Kön ringlade sig lång

 Det som gör det hela så otroligt imponerande är att figurerna är så många. Det är ofta så att genom att mångfaldiga någonting från början trivialt blir det plötsligt intressant. Samma sak händer om man kraftigt förstorar eller förminskar någonting. Perspektivet förskjuts och plötsligt händer det något. Detta används ju ofta i konst. Enkelt grepp som fungerar.

Man fick ta bilder på utställningen, utan blixt givetvis, vilket alla besökare som var där samtidigt med mig inte klarade. Det stod oxå att man fick ta bilder för privat bruk. Kan jag då lägga ut mina bilder här på bloggen? Jag gör gärna det men undrar om det är tillåtet. Tell me, please!

Himlen är oskyldigt blå

Efter att ha traskat runt i novembermörkret i snöblandat och slask gick vi in i biomörkret för att få i oss lite sol, klippor och saltstänk från havet. Himlen är oskyldigt blå handlar om Fleming Broman som var huvudman i den sk Sandhamnsligan på 70-talet. Och visst började man längta till sommaren när man satt där och fick se alla bekanta vyer från skärgården.

Bill Skarsgård är strålande som Martin, en yngling som får sommarjobb på Seglarhotellet, får sparken lika kvickt och blir i stället en hjälpreda åt Sandhamnskungen i hans knarkaffärer. Hur många är dem förresten? Dessa begåvade skarsgårdare? Bra,Stellan, att du fortsätter att sprida din sed och befolka jorden med duktiga skådespelare! (Annars är jag inte så mycket för gubbar som byter till yngre fruar när de första tecken för ålderdom gör sig påminda. Det är ju bara patetiskt! Stellan är det enda undantaget!)

Måste oxå nämna Amanda Oms som är en av mina favoriter. Hon spelar Martins mamma och har bara en liten roll. Men hon är lysande, som vanligt. Hennes ansikte är så vackert och hon kan uttrycka så många känslor helt utan ord.

Som helhet får filmen tre oskars av fem möjliga.

yantra

Spikmatta har jag haft länge. Använder den sporadiskt, oftast i min tv-fåtölj. Aldrig på bar hud. Jag är en tunnis, jag vet. Tror att mattan ökar blodcirkulationen och därmed kan lindra spänningar och minska smärta.

Nu har jag fått yantra-tofflor. Det är det senaste, tydligen. Tofflan, eller egentligen är det en sandal, har fjädrande nabbar mot fotsulan, några av nabbarna är även magnetiska. Nabbarna är placerade så att det enligt zonterapin ska ha direktkontakt med olika delar av kroppen. Genom att använda tofflorna dagligen ska man öka sitt välbefinnande. Efter att ha provat dem kan jag berätta att välbefinnandet måste vara något som kommer på sikt. För den omedelbara upplevelsen är smärta och obehag. Det gör ont, helt enkelt!

Ju ondare det gör desto mer behöver man tofflorna. Man får oxå redan på var på eller i kroppen man har mest fel. Jag kan räkna upp bihålor, hypofys, matstrupe och sköldkörtel. Hmmm. Jag som trodde att jag mådde bra!

Skåp i hallen

Som ni kanske kommer ihåg har jag varit på jakt efter skåp till hallen. Det förra skåpet fick vi skicka vidare när vi byggde om och tog en bit av hallen för att få ett större badrum. Jag hade gärna köpt gamla skåp men har inte hittat något som passar. Det är lite speciella mått, nämligen.

För någon vecka sedan när jag var på Söder slank jag in på Bolia och hittade Cell. Vi har beställt och leverans väntas i slutet av månaden. Vi köpte en bred med lucka och lådor & en smal med lådor. I vitt och oljad valnöt. Kommer att passa bra i hallen, hoppas jag. Skåpluckan ska gömma bakom sig diverse datajox. Jag ska försöka ta bilder FÖRE och EFTER. Vi kommer att få över en munkstol. Säg till om ni är intresserade.

After beach

Då är det dax för fest på lördag. Med tema. Just det. After beach. Hur fixar man solbränna så här i november. Solarium? Brun-utan-sol? Jag har helgarderat och använder båda. Och så hoppas jag att det är mörkt i lokalen.

Annars har jag förberett mig genom att ta fram sarongen som jag köpte i Thailand, flipflops, solhatt (hjälper mot bad hair dag!) och solbrillor. Har också inhandlat en uppblåsbar badring som var svår att få tag på. "Det är inte säsong", fick jag höra. "Nähää..."

Dessutom ska jag göra somriga naglar på händer och fötter här.

Det ska bli jätterolig! Här är bilder som får mig att komma i rätt stämning.

Kurs med Kurt, part 2

Vi hade som hemläxa att ta portättbilder på min fotokurs. Jag följde instruktionen, dvs inställningarna på kameran, så som jag uppfattade den. Tror att det blev rätt. Men annars gjorde jag som jag brukar. Jag fick beröm för mina bilder och den del kritik, t ex lämna mera luft under än ovanför. Vi får massor av tips hur vi ska kunna ta bättre bilder. Det är roligt. Ni hoppas ju att det ska börja visa sig här på bloggen oxå .). Det kommer, jag lovar!

Till nästa vecka ska vi fortsätta att ta porträtt men den här gången ska vi experimentera med hur ljuset faller, dvs mot- och sidljus. Spännande! Dessutom ska vi ta bild på rörelse.

Största problemet för mig är att hitta tillräckligt tålmodiga modeller. En av mina kurskamrater hade inte gjort hemläxan för hon visste inte hur man laddar kameran. Det är så olika...

Vegetariskt, tack!

Många av mina kompisar tycker att det är svårt att laga vegetarisk mat. Och det är klart, om man inte är van kanske är det svårt att på rak arm komma på recept. När jag slutade att äta kött för många år sedan hade jag lite samma problem. Jag gjorde så att jag köpte en vegetarisk kokbok och började laga rätterna från sida 1 och framåt. Så småningom hade jag skaffat mig en referensram som gjorde att jag enkelt kunde komma på rätter att laga. Här får ni receptet på en jättegod mättande sallad. Jag har, som vanlig, hittat inspiration på nätet och sedan gjort en variant med principen "man tager vad man haver".

Aubergine-haloumisallad för två

ruccola

1 liten aubergine
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
olivolja
½ tsk paprikapulver
½ tsk oregano
½ tsk spiskummin
chilipulver

½ granatäpple
haloumi

dressing: olivolja & citronsaft

Skala löken och vitlöken och hacka grovt. Dela auberginen i kuber. Lägg i en ugnsfast form med olivolja och kryddor. Blanda väl. Lägg i ugnen 200 grader i 20 min.

Dela haloumin i bitar och lägg dom ovanpå och låt steka med tills den ha fått lite färg.

Lägg ruccolan på ett fat och lägg på aubergine och haloumi. Pressa på granatäppelkärnor och citronsaft och ringla på olivolja. Haloumin är salt i sig och extra salt behövs inte.

Räcker utmärkt som en lunchrätt men om man är riktigt hungrig kan man ta en köttbit eller en bit fiskfilé till.

Gott & nyttigt

Kepler

Har läst klart Hypnotisören av pseudonymen Lars Kepler. Som bekant är det författarparet Ahndoril som gömmer sig bakom. Båda var relativt okända för den breda publiken fram till att Hypnotisören fick sån uppmärksamhet och de avslöjades. Så här gick det till när de bestämde sig att skriva en deckare.

Hon (suckar): F-n va det är svårt att få ihop det till räkningar. Det saknas pengar varje månad och det är inte tal om någon guldkant. Livet är trist!

Han (suckar oxå): Jag vet. Vi säljer ju inga böcker. Det spelar ingen roll att vi får fina recensioner. De betalar inga räkningar.

Hon (argt): Och tänkt va alla möjliga amatörer skriver deckare och tjänar MASSOR med pengar. Och så kallar de sig författare! Det är så j-a orättvist.

Han (skakar på huvudet): Visst. Den riktiga litteraturen lönar sig inte.

Hon (ännu argare): Men hur svårt kan det vara? Att skriva en deckare. Det kan ju både du och jag göra. De följer ju samma mönster: någon blir mördad, helst brutalt, och så finns det en kriminalare som tar fast honom eller henne efter att ha utsatts för en och annan farlig situation. Lite gestaltning på det. Och lite trassel i privatlivet. Hur svårt kan det vara?

Han (djupt förnärmat): Du kan inte vara allvarlig. Skulle vi smutsa ner våra namn och skriva kiosklitteratur?!? Du är inte klok nånstans!

Hon (entusiastiskt): Men tänkt på pengarna! Då kan vi ju åka till Thailand på semester som alla andra. Vi kan ju skriva under pseudonym...

Han (knäpper med fingrarna): My darling, you are a genius! Så gör vi!

Smart gjort! Det är bara att gratulera! Hur var boken då? Jag måste erkänna direkt att jag läser väldigt lite deckare. Har inte läst en enda Läckberg, till exempel. Milennium-triogin är väl det närmaste jag har kommit den genren på senare tid. Tyckte faktiskt att Stieg Larsson skrev en riktigt spännande historia. Och så gjorde Kepler oxå även som jag läste lite hoppigt i slutet bara för att boken skulle ta slut. Det där lät ju inte bra. Det är ju inte som när jag har en Munro i handen. Då läser jag långsammare och noggrannare när boken börjar ta slut, bara för att den ska räcka längre...

Godkänt blir det för Hypnotisören. Vi har Paganinikontraktet hemma men jag tror att jag väntar lite med den.

NK

Jag tycker inte om NK. Jag känner mig alltid som kusinen från landet när jag är där. Det spelar ingen roll och det ofta finns kunnig och engagerad personal (speciellt på husgeråd). Det spelar ingen roll att jag har klätt mig med omsorg så att jag ska passa in. Jag känner mig underlägsen och oftast kliver jag ut utan att ha handlat.

Så oxå vid besöket i helgen. Trots att jag har ett presentkort som jag kan handla för och hade planerat besöket. Det funkar bara inte. Kollade lite på Efva Attlings smycken och tror att det kommer att sluta med någon av dem. Om jag inte ska köpa strumpbyxor för hela slanten...

Har du någon favorit bland Efvas smycken?

Brunch på Grand Hotel

Att hantera reklamationer på ett bra sätt är numera en självklarhet för ett kvalitetsföretag, så oxå för Grand Hotel i Stockholm. För ett tag sedan skulle vi ge bort ett presentkort för deras brunch alt. after noon tee. Presentkortet kom dock inte fram i tid och vi fick uppvakta födelsedagsbarnet utan present att räcka över.

Presentkortet kom ju fram så småningom men dessutom fick vi som kompensation ett presentkort till för samma värde. Och vips hade vi ändrat uppfattning om Grand: från att vara sura och arga är vi numera deras största ambassadörer och berättar för alla på vilket fantastiskt sätt de sköte det hela. Vi har vänt 180 grader och tycker att Grand och fantastiskt!

Så igår var det dax för oss. Alla som har varit där vet att servicen är oklanderlig, miljön helt fantastisk och maten... se själva!

Söndagens program

11.00 Brunch på Grand Hotel
13.30 Terrakottaarmén på Östasiatiska Museet Visning på Bukowskis
15.00 Shopping på NK
15.45 Film på Saga

Som ni ser höll vi oss inte till planen hela vägen. Hade ingen lust att köa till Östasiatiska och bestämde oss för att göra ett nytt försök nästa helg och då med förköpta biljetter. Brunchen var kanon, shoppingen en flopp och filmen jättebra! Jag återkommer!

Woody

Har ni tänkt på att det finns många filmer som går just nu på biografer med långa och krångliga titlar? Exempel: Lyckan, kärleken och meningen med livet. Du kommer att möta en lång mörk främling.

Den senaste är titeln för Woody Allens senaste film och vi såg den igår. Woody is still going strong. Underhållande, rapp i dialogen, rolig, man känner igen sig i karaktärernas tillkortakommanden och pinsamheter. Han är oxå gammal (75 år!) nog att fatta att man behöver inte göra filmen lång utan fattar att klippa av så att flera frågor hänger i luften och gör faktiskt att filmen stannar länge i medvetandet och man funderar på `hur gick det sen´.

Rekommenderas varmt!

Biografen Saga

Fredag igen

Veckorna verkar bara bestå av en måndag och en fredag. Så fort går det. Den här helgen känns jättemysig! Vi ska bara vara hemma ikväll och ha fredagsmys för oss själva. Tända massa ljus och lyssna till regnet utanför. Vi har lyckats bjuda bort oss på middag på lördag och det frigör ju massa tid till annat. Vi ska kolla på skåp till hallen. Tyvärr har vi inte lyckats hitta några på auktioner så det lutar åt moderna skåp. Fast auktioner ska vi nog besöka i alla fall. Söndagen inleds med en sovmorgon och... jag återkommer.

Träffade min granne imorse och vi konstaterade att det kändes deprimerande att inte ha en enda liten flygbiljett inbokad. Hur ska man klara sig i novembermörkret? Här nedan några av mina knep. Flera överlevnadstips tas emot tacksamt!

Litervis med gott te

Röda naglar och värmande...muddar???

Ha en riktigt mysig helg!

Kurs med Kurt

Igår började min fotokurs. Och precis som jag hade befarat satt jag där med pensionärer. Vilka andra går en kurs på en eftermiddag? Jag. Vilka andra går en kurs som heter ’Digitalkamera för dummies’? Jag.

Men det var värre än så. Vilket jag givetvis borde ha förutsett. Alla var damer. En verkade ha svårt att höra. En kom direkt från affären med sin nya kamera. En hade den första digitalkameran som tillverkats i hela världen. Hmmm. Jag vill inte låta överlägsen på något sett men när en av damerna erkände att hon hade problem med att föra över sina bilder till en dator, då kände jag att vi inte riktigt stod i samma startgrop.

Läraren var förtjusande och han insåg ganska snabbt att han kommer inte att klara av att lära deltagarna varken vad bländare eller autofokus är och gör. Så vi fick i stället några användbara tips för att ta bättre och roligare bilder. Vackert så! Mitt syfte med kursen (att slippa läsa burksanvisningen) kommer inte att uppfyllas. Jag får helt enkelt ta mig tid att läsa innantill. Förhoppningsvis kommer jag att lära mig annat.

Vi fick en hemläxa (porträtt). Och nästa gång ska vi ta bilder utomhus. Spännande!

Dramatens lilla scen

Små-män-som-terroriserar-sin-omgivning – temat fortsatte på Dramatens lilla scen. ’En handelsresandes död’ av Arthur Miller är en riktig klassiker. Tveklöst är skådespelarprestationerna de mest givande och bestående intrycket. Krister Henriksson och Lena Endre är båda lysande i sina roller som Willy Loman och hans hustru Linda.

Willy har sin framtid bakom sig som säljare och behöver sin hustrus 100 –procentiga uppbackning för att inte falla i bitar. Han styr och ställer med sin familj och lägger sin hopp om framgång och pengar i den äldsta sonen. Tyvärr är han inte intresserad av den sortens karriär.

Willy inbillar sig en hel del både när det gäller honom själv och sin son. Hans förhoppningar blir till sanning och han vägrar att acceptera verkligheten. Det mest smärtsamma är att se hur föräldrarna totalt ignorerar sin yngsta son.

Den förljugenhet, tomhet, ensamhet och respektlöshet som finns i Willy Lomans familj är enastående fångat i Dramatens uppsättning.

Fint och bra och så. Om jag bara inte var så innerligt trött temat män som på grund av sina egna rädslor och tillkortakommanden förstör för sig själva och sina närmaste. Tragiskt, ja visst. Men det är (fortfarande) inte synd om mannen.

Min idol

Underbara, undersköna Kristin Scott Thomas! Hon är så begåvad och snygg kvinna! Och 50 år! En otrolig skådespelerska med ett fantastiskt uttrycksfullt ansikte. Hon är kanske mest känd för 'Fyra bröllop och en begravning och 'Den engelske patienten'. Såg i helgen henne i 'Jag har älskat dig så länge' på DVD. Och igår kväll i 'En sydfransk affär'.

När man har sett filmen, inträffar följande:

• man vill åka till Sydfrankrike. Nu.
• man vill vara lika smal & vacker som Kristin
• man funderar på att anlita en exotisk handyman (or not)
• man är helt tagen av den hemska historien

Ett märkligt sammanträffande att även denna film handlar om mannens makt över kvinnan. Jag var ju tidigare inne på att temat känns otidsenligt, åtminstone här i Norden. Men inte i Afghanistan. Eller Frankrike. Det är lätt att leva sig in i Suzannes öde och hennes besatthet. Till slut är hon så trängd att hon inte kan se någon annan utväg än... Jag ska inte förstöra filmen för er. Gå och se den!

Den akuta längtan till Languedoc-Roussillon lindras lite av semesterbilderna från 2009.

Läs en artikel om Kristin Scott Thomas.

Fader vår

Den gamle Strindberg ger sig aldrig. Misstro och misstänksamhet mot kvinnor. Vilken rädd liten man han måste ha varit! Jag såg alltså Fadern på Stockholms Stadsteater igår kväll. Temat, mannens absoluta makt över kvinnan, känns mossigt i dagens Sverige men högst aktuellt annanstans i världen, tyvärr. Jag läste nyligen Khaled Hosseinis Tusen strålande solar som är en gripande skildring av kvinnors villkor och utsatthet i Afghanistan, ett land om inte är känt för respekt för kvinnors rättigheter och lika värde. Det (osäkra) faderskapet är ett annat centralt tema i både Fadern och Tusen strålande solar.

Ryttmästaren (spelad av Kjell Bergqvist) despotiska maktutövning gentemot sin fru Laura (Eva Röse) slutar i att äktenskapet kraschar och han själv hamnar i tvångströja då Laura lyckats övertala omgivningen att tro att ryttmästaren har förlorat förståndet, vilket han oxå kanske har.

Skådespelarna sliter som djur för att ge liv och relevans åt texten. Att lyckas med en omöjlig uppgift är dock just omöjligt. Det är inte synd om mannen!

Krattat och klart

Söndag erbjöd ju fantastiskt väder i Stockholm. Vi passade på att kratta på bakgården.

Före

Strålande väder

Blad är vackra och många

Hos grannen

Min balkong



Efter
Stackars grannen som har allt jobb kvar!

I morse när jag satt och åt frukost hörde jag ljudet av en lövblås (heter det så?) från gården. Grannen hade hyrt in två farbröder som blåste löv. En del av löven hamnade i min nykrattade rabatt! Det kändes sådär. Efter påpekande klättrade en av dem över staketet och blåste tillbaka löven. Tack för det!