tisdag 16 november 2010

Kepler

Har läst klart Hypnotisören av pseudonymen Lars Kepler. Som bekant är det författarparet Ahndoril som gömmer sig bakom. Båda var relativt okända för den breda publiken fram till att Hypnotisören fick sån uppmärksamhet och de avslöjades. Så här gick det till när de bestämde sig att skriva en deckare.

Hon (suckar): F-n va det är svårt att få ihop det till räkningar. Det saknas pengar varje månad och det är inte tal om någon guldkant. Livet är trist!

Han (suckar oxå): Jag vet. Vi säljer ju inga böcker. Det spelar ingen roll att vi får fina recensioner. De betalar inga räkningar.

Hon (argt): Och tänkt va alla möjliga amatörer skriver deckare och tjänar MASSOR med pengar. Och så kallar de sig författare! Det är så j-a orättvist.

Han (skakar på huvudet): Visst. Den riktiga litteraturen lönar sig inte.

Hon (ännu argare): Men hur svårt kan det vara? Att skriva en deckare. Det kan ju både du och jag göra. De följer ju samma mönster: någon blir mördad, helst brutalt, och så finns det en kriminalare som tar fast honom eller henne efter att ha utsatts för en och annan farlig situation. Lite gestaltning på det. Och lite trassel i privatlivet. Hur svårt kan det vara?

Han (djupt förnärmat): Du kan inte vara allvarlig. Skulle vi smutsa ner våra namn och skriva kiosklitteratur?!? Du är inte klok nånstans!

Hon (entusiastiskt): Men tänkt på pengarna! Då kan vi ju åka till Thailand på semester som alla andra. Vi kan ju skriva under pseudonym...

Han (knäpper med fingrarna): My darling, you are a genius! Så gör vi!

Smart gjort! Det är bara att gratulera! Hur var boken då? Jag måste erkänna direkt att jag läser väldigt lite deckare. Har inte läst en enda Läckberg, till exempel. Milennium-triogin är väl det närmaste jag har kommit den genren på senare tid. Tyckte faktiskt att Stieg Larsson skrev en riktigt spännande historia. Och så gjorde Kepler oxå även som jag läste lite hoppigt i slutet bara för att boken skulle ta slut. Det där lät ju inte bra. Det är ju inte som när jag har en Munro i handen. Då läser jag långsammare och noggrannare när boken börjar ta slut, bara för att den ska räcka längre...

Godkänt blir det för Hypnotisören. Vi har Paganinikontraktet hemma men jag tror att jag väntar lite med den.

Inga kommentarer: