Surr, surr

Millesgården på Lidingö är en av mina absoluta favoritplatser i Stockholm. Carl Milles magnifika skulpturer som sträcker sig mot himlen, till synes tyngslösa. Den underbra trädgården med den fantastiska utsikten. Ofta finns det dessutom intressanta utställningar. Och just det, de serverar goda luncher på Bistrot och du kan sitta på den vackra Rosenterassen på den varma årstiden. Fast jag älskar Millesgården oavsett årstid. En gnistrande vinterdag i februari när det ligger is sundet mot Värtan eller en solig vårdag i mars när du på riktigt känner solens värmande strålar på ditt ansikte och grönskan i parken är så späd och ändå så kraftfull att det gör ont i ögonen. Eller som igår: en molnig höstdag när himlen är jämngrå och fontänerna ligger tomma. Det finns en underbar off season -lugn som ligger över parken. Och statyerna står lika oberörda och graciösa som alltid. Det är helt fantastiskt!

Fast det var inte Millesgården i första hand jag skulle skiva om utan den utställning på pågår där (t o m 16 januari), nämligen Halmstadgruppen Surrealism i Sverige. Halmstadgruppen består av Erik Olson, Axel Olson, Stellan Mörner, Sven Jonson, Esaias Thorén och Waldemar Lorentzon och verkade på 1930-talet. De av internationellt skolade och påverkades av både Siegismund Freunds drömtolkningar och Salvador Dalis konstnärskap. Utställningen är omfattaden (mycket har lånats av Mjellby Konstmuseum som har en stor samlingen av Halmstadgruppen) och definitivt värt ett besök.

Jag passade på att köpa ett årskort för då kan jag slinka in när som helst. Bistrot var stängt igår (besvikelse!) för ombyggnad. Det stod något om gårdsbutiken... vad är det??? jag vill fortsätta att äta lunch där!!!

Här får ni länkarna till Millesgården och Mjellby Konstmuseum.