Den gamle Strindberg ger sig aldrig. Misstro och misstänksamhet mot kvinnor. Vilken rädd liten man han måste ha varit! Jag såg alltså Fadern på
Stockholms Stadsteater igår kväll. Temat, mannens absoluta makt över kvinnan, känns mossigt i dagens Sverige men högst aktuellt annanstans i världen, tyvärr. Jag läste nyligen Khaled Hosseinis Tusen strålande solar som är en gripande skildring av kvinnors villkor och utsatthet i Afghanistan, ett land om inte är känt för respekt för kvinnors rättigheter och lika värde. Det (osäkra) faderskapet är ett annat centralt tema i både Fadern och Tusen strålande solar.
Ryttmästaren (spelad av Kjell Bergqvist) despotiska maktutövning gentemot sin fru Laura (Eva Röse) slutar i att äktenskapet kraschar och han själv hamnar i tvångströja då Laura lyckats övertala omgivningen att tro att ryttmästaren har förlorat förståndet, vilket han oxå kanske har.
Skådespelarna sliter som djur för att ge liv och relevans åt texten. Att lyckas med en omöjlig uppgift är dock just omöjligt. Det är inte synd om mannen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar