Vi som såg Liv Ullman spela den morfinberoende Mary på Dramatens lilla scen kommer aldrig att glömma det. Norska Riksteatern gästar Dramaten under tre kvällar med sin uppsättning av "Lang dags fard mot natt" av Eugene O'Neill. Vilken suverän skådespelerska hon är! Jag ville bara stå kvar och fortsätta att applådera. Och tänkt att hon fyller 72 år om några dagar! Hon är min nya roll model!
Men jag måste säga att den övriga ensemblen var inte dålig heller. Särskilt Anders Baasmo Christiansen och Pål Sverre Valheim Hagen (varför har norrmän så långa & roliga namn?) som sönerna James Jr och Edmund är fenomenala båda två.
Dialogen var snabb och skådespelarna var inte rädda för att prata i munnen på varandra, vilket skapade spänst och dynamik i föreställningen.
Och nej, det var inte särskilt svårt att följa med även om den spelades på norska. Jag var rädd att den dramatiska texten skulle lida av att norska låter så roligt ("Jeg er deprimert") men det var ingen fara med det.
Vilken fantastisk och oförglömlig upplevelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar