Mina hundägande grannar verkar använda vår innergård som rastgård för sina hundar. Häromdagen hade sonen låst ut sig på gården och sparkade förtvivlat på dörren för att komma in (man behöver en nyckel, nämligen). Imorse var det frun som gick dit med hunden. Enkelt och bekvämt. Det är bara att släppa ut hunden i kylan för att uträtta sina behov. Själv kan man ju stå kvar i trapphuset och slippa frysa. Man behöver inte ens ta på sig ytterkläder eller ytterskor.
En annan granne kvittrade i förra veckan när jag träffade henne: "Oooh, lilla Fifi vill inte gå in! Hon Ä-L-S-K-A-R att vara på gården."
Jag förutsätter att de plocker upp efter sina hundar men hur kul är det för barnen i huset att leka på gården bland gula kissfläckar? Är jag för gnällig? Möjligen. Men varför inte passa på att sprida lite förstämning i grannskapet så här lagom till jul och skriva en lapp på dörren: RASTA INTE DIN HUND PÅ GÅRDEN!
För vi vet ju att om du kritiserar någons unge kan du eventuellt överleva men om du anmärker på någons hund så kommer du att brinna i helvetet.
God Jul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar